teambergsten

för ca ett år sen va ja aldrig så noga med min utrustning, putsa kunde ja göra typ 1 gång per år eller när de va dax för tävling, shame on me, ja vet... så byte ja stall o flyttade skrutten till emelie <3 o de va ju nästan pinsamt att hon rengjorde sina träns efter nästan varje ridpass, så kom ja å bara slängde upp de på kroken, så ja började också smörja mina efter ritterna, nu är ja beroende inget kommer upp på sin "ordinarie" krok innan de är smörjt, hinner ja inte den dagen så får de hänga på "smörjkroken" tills ja hinnner putsa de nästa gång som är troligtvis dagen efter :) måste säga att ja e glad att ja började för jösses vilken skillnad de är på lädret när man håller efter de:O

det är mkt ja har den där emelie att tacka för, inte bara vården av min utrustning

exempel att skrutten började hoppa å ja vart lite mer våghalsad, att ja fann glädjen att gå till stallet igen, att ja äntligen började umgås med folk istället för å sitta hemma å glo, och de bästa av allt att de är hennes förtjänst att ja träffade Niclas.

lite komiskt va ju att vi hade de nästan lika i allt också, o att vi tillslut verkar ha hittat rätt:P saknar henne enormt för varje dag, och ja vet att tjejerna som är kvar i sunnansjö åxå saknar henne, nu skriver ja som om hon inte finns längre men de gör hon ju så klart dock lite långt bort kan ja tycka :P

har ni nångon träffat den där speciella personen som kan vända er värld till nått positivt?

tok på föreläsningen vi va på förra hösten

 

bara tok... <3<3

 

/ Elina